Jävlar, jag är en emoji-slampa

”Svordomar är ett tecken på fattigt språk”. Citatet förekom flitigt i mitt barndomshem. Jag tänker på det när jag ser att jag, de två senaste gångerna jag bloggat, haft svordomar i rubriken.

av | 8 nov 2019

Jag svor inte alls när jag var liten. Det var jag alldeles för mesig för. Men sen, när jag blev äldre, och ascool (obv…), gick det utför med en rasande fart. Jag insåg plötsligt att det går att ha både en rik språkdräkt OCH att svära. En sån JÄVLA befrielse!

Men ni vet, allt går i cykler och varje generation måste förfasa sig över nästa generations förfall. ”Nänä, inte jag. Jag är modäääärn och fördomsfri” skanderade jag för 20 år sen. Tills… BAAM – där kom emojis. Hatet jag kände visste inga gränser. Och som ett brev på posten kom det ”emojis är ett tecken på fattigt språk”.

Jag hörde inte ens ekot från min barndom utan vevade argt vidare: ”Bah! Om du måste lägga till en glad gubbe när du skämtat för att folk ska fatta att det är ett skämt kanske du helt enkelt borde låta bli att skämta din tönt! Och ett hjärta, så fånigt. Inställsamt och löjligt är vad det är!”

Sen gick åren. Försiktigt byttes 👍🏽 mot 💪🏽. In slank 💃🏽, 😻 och 💩. Och nu, en fullfjädrad emoji-slampa som inte bangar vare sig 🍑, 🍒eller🍆. Men vid 🙏 drar jag gränsen. För ger du emojivärldens tacksamhetsträsk lillfingret slukar det dig hel. //MA

Ps. Mina fem vanligaste just nu: ♥️🍾✌🏽🧠👵🏻

Relaterat innehåll

Inget relaterat innehåll

Hör av dig!

2 + 14 =

Fyll i summan av siffrorna ovan för att visa att du är en människa.

Another View
Brahegatan 30
114 37 Stockholm

info@anotherview.se
0733-67 66 57